Berättelser om elektrikeryrket

Här kan du läsa novellen som vann tävlingen i tidningen Elektrikern. Du kan också läsa om hur det kom sig att en kille för några år sedan valde att bli elektriker.

En elektrikers berättelse

Vid fjorton års ålder fick jag ett sommarjobb på en liten elfirma i mörkaste Småland. Att det just blev en elfirma som jag skulle spendera stora delen av min sommar på var egentligen en slump, genom bekanta som jobbade på firman fick jag in en fot och kunde tjäna ihop till min första moppe. Efter att ha praktiserat den sommaren så visste jag att elektriker var yrket jag ville satsa på.

Tre år på elprogrammet var kraven för att få bege sig ut och arbeta som elektriker. Att gå i skolan är ibland både tråkigt, enformigt och jobbigt och därför tyckte jag att det skulle bli lite tungt att gå ytterligare tre år efter mina nio år i skolan.... Men! Nya polare, praktiskt arbete, praktik på företag och få lära sig genom att både använda huvud och händer gjorde att min inställning ändrades och dessa tre år gick för snabbt och jag hade dessutom ofta riktigt roligt.

Fredag och skolavslutning, vart tog de tre åren vägen och nu hade jag helt plötsligt nått upp till kraven för att bli elektriker. Måndagen efter skolavslutningen började min första anställning, inte på det företag som jag tidigare hade sommarjobbat på utan ett helt annat företag som jag hade gjort min APU (praktik på gymnasiet) hos.

Första året arbetar man som lärling då är tanken att följa elektriker i företaget som ska hjälpa och lära en så mycket som möjligt för att man sedan ska klara av egna jobb. Jag hamnade ihop med en jätteduktig elektriker som lärde mig massor under året som gick. Att el-yrket skulle vara så varierande som det faktisk är visste jag inte när jag först sökte till utbildningen men det går verkligen specialisera sig inom många områden.

Jag tror att alla yrken har sin egen charm men att bli elektriker är något jag inte ångrar. Ena dagen är inte den andra lika, allt från att vara hemma hos en privatperson för att göra enkla elinstallationer till att befinna sig på en industri och installera avancerade styrsystem. Efter lärlingstiden fick jag en anställning som serviceelektriker, att åka runt på kortvariga jobb passade mig perfekt eftersom det är mycket varierade och problemlösningar är en del av vardagen. Det finns många roliga historier att berätta om händelser som inträffat när man varit ute och jobbat, vissa har kommit fram i "fikaboden" ihop med arbetskamraterna och vissa har man själv varit med om. Att bli elektriker är något jag varmt rekommenderar och är det så att du bestämmer dig för gå den vägen kanske vi rent av ses.....

Hälsningar från en elektriker i Sverige





Min tid innan jag valde elteknikbranschen

När jag var runt femton år visste jag redan att jag inte ville sitta bakom ett skrivbord hela dagarna i ända. Jag önskade att jag skulle komma in på någon utbildning där man jobbar med händerna minst lika mycket som man sitter vid bänken under lektionstid.

Mitt intresse för hantverkare började redan innan då jag med min far var med och renoverade vårt hus. Att bli snickare var jag sugen på ganska så länge, men när jag senare under min tid i grundskolan kom i kontakt med el så var det minst lika intressant att utbilda mig till elektriker som till snickare.

Under tiden på grundskolan så hade vi några veckor PRAO. Jag valde då att både vara med en snickare och en elektriker. Visst var det roligt att vara med snickaren men inte alls lika roligt som att vara med elektrikern. Detta var första gången jag fick en insyn i arbetslivet, och jag tyckte att detta yrke passade mig som handen i handsken. Alltså ett stort tack till praon som fick mig att verkligen inse vilket yrke jag skulle välja. Detta gjorde att mitt beslut om vidareutbildning hamnade hos elprogrammet.

När slutet började närma sig min tid i grundskolan så var jag och kollade på olika gymnasieprogram som var intressanta för min del. Jag fastnade direkt när jag kom innanför dörrarna på elprogrammet, där jag såg en massa elever utföra olika övningar som dom fått tilldelade av sina lärare. Lärarna själva berättade för oss om dom olika inriktningarna dom hade att erbjuda, det var datorteknik, elektronik och elteknik. Jag kände med en gång att elteknik var den inriktning dom hade att erbjuda som var min grej. Men jag oroade mig över all matematik då jag under min tid i grundskolan haft lite svårare för matematik än de andra ämnena man läste då. Men jag sa till mig själv att detta ska jag klara. Lärarna visade olika formler som var rena grekiskan för mig. Jag tror inte att jag då visste riktigt vad det var jag skulle ge mig in på, men som jag alltid gjort så stötte jag det åt sidan då jag var ganska säker på att detta skulle jag klara. Det som lockade mig mest vara att jobba både med mina händer och mitt huvud, då jag älskar att lösa problem som kan verka olösbara.

Tiden skenade iväg och nu var det dags att välja vilket program och inriktning jag skulle läsa till de kommande tre åren. Det var inte svårt att välja vilket mitt första val skulle blir. Men sen när min lärare nämnde att man skulle välja minst två olika program så var det bara att välja byggprogrammet som mitt andrahandsval.

Tiden fram till jag slutade nian var jag ganska nervös över brevet jag skulle få i slutet av juni. Jag var rädd för att jag inte skulle komma in på mitt förstahandsval. Jan kan inte nu förstå varför jag då var så himla nervös över att inte komma in, då jag hade höga poäng med mig från grundskolan. Brevet kom tillslut i juni och jag vågade inte öppna kuvertet direkt, utan gick av och an med brevet i handen under flera timmar. Senare på kvällen fattade jag mod till mig och öppnade brevet. Jag hade hög puls när jag vecklade ut papperet. Det första som stod i brevet struntade jag fullständigt i utan det ord mina ögon fastnade på var. Antagen, du har blivit antagen till elprogrammet. Jag for upp ur stolen och skrek av glädje.

Tiden fram till skolstarten bara rusade iväg och vipps så var det bara några få timmar kvar till startdatumet. Sista natten innan skolan började sov jag inte många timmar. Men de få timmar jag sov drömde jag att om några år så jobbar jag som elektriker.


Kim Jensen Johansson